Det vackra, det vackra
jag vill få det att flöda
låta orden dansa över
mitt hjärtas tunga

Det sköna, det sköna
jag vill få det att synas
lysa ut från livets mitt
så det strålar utan tvivel

Hur nära kan man komma,
det vackra och det sköna?

Ett öppet mottagande av Dig
blottar en tunnel utav ljus
som ökar sin styrka, och
som aldrig tycks
ta slut.

Här
där min vy står på vid gavel,
golvad av det spel av vågor
jag omslutes i.

Dessa blöta, varma händer
som sträcker sig över sanden,
din hand — min sand
jag blir vittne till ditt ursprung.

Varje vått avtryck skimrar
för att sedan sjunka in
för att förnimmas
för att
försvinna.