I mörka trånga svampangripna valv
jag irrar runt och oråd ständigt anar.
Vid varje krök hörs röster liksom skalv
och på min rygg en hord av ögon spanar.
Nu framme vid ett alggrönt vattenfall
som fränt förpestar salens atmosfär.
Ammoniaksdoftande i tjocka svall
och dån som av aztekers vilda här.

Högt uppe i ett bäcksvart fjädrigt stim
sjungs hymner i en otäck lokrisk skala
i ojämn takt med vämjeliga rim
som väcker den som sover ur sin dvala.
Berggrunden sätts i skälvningar därav
och han som drömmer stiger ur sin grav.