Min ögonsten har ögon utav sten
där intet ljus kan nånsin tränga in.
Hans hand är skrovlig likt en murken gren
och mossgrönt är hans ömma nya skinn.
Där naglar borde sitta på hans händer
är där istället krökta svarta klor.
I munnen sitter glesa skarpa tänder
som blottas när han hånfullt på mig glor.

I allt jag hade godtagit min lott
evad han föddes välskapt eller ej.
Jag hade utan villkor skött mitt knott
om han ej med sin gäddmun log mot mig!
Må gud förlåta synden mot min son
när jag tar lilla ynglingen till ån.