Dagen famnar natten, blundar,
natten minns när dagen stundar.
Deras resa sker utan slut,
både öster- och västerut.

Den tid i rymd som förtär oss
öppnar ett svalg som begär oss.
Ett svalg med omättlig aptit,
tidens flykt mäter vägen dit.

Under stjärnhimlens tak anas
en sfär där ont och gott danas.
Det onda vill oss förgöra,
godheten förblir det sköra.

Men varje dag har ditt värde,
stort som de drömmar vi närde.
Drömmar om kärleksfull ömhet,
i omtanke eller konkret.

Och varje natt är en lisa,
värd att i drömvärlden prisa.
Skapande behaglig tillit,
förväntansfylld kärleksinvit.