Rosor äro röda, violer äro blå,
är det i verkligheten faktiskt så?
Jag vill något helt annat påstå!
Rosor äro svarta, violer likaså
iallafall i den värld där vi leva få.

Världen har dragits in i en ond spiral
där vi inte längre har nåt val.
där finns bara en massa eländes kval,
få människor har numera samvetskval.
Förvirringen är snart total.

Men det finns små ljusglimtar här och där,
det finns något i människans atmosfär,
något som tillfälligtvis kan riva denna barriär.
Även om våra intentioner kan gå isär,
så finns där några människor utan hämndbegär.

Vad framtiden än må utvisa för oss alla
så är det på kanten av barriären vi alla falla,
även om vi alla tillgängliga Gudar åkalla.
Det som nu finns runt oss håller på att sönderfalla,
kan vi på något sätt detta återkalla?

Jag vill i mitt innersta tro på en framtid med liv,
där världen åter är administrativ
där det finns valmöjligheter och alternativ
en framtid som inte är depressiv,
men kanske är det en dröm som enbart är fiktiv..