Dra av dig din förbannade mask 

mänska. Kliv av tåget, avvik från det. 

Utsikten den berusande. Kärleken 

förmodligen aldrig tillräckligt beskriven. 
Enbart för mig. 

minns du när taken blev till stjärnor 

när taken övergick till att bli just tak. 
Inget därutöver. Våra ögon medvetet 

sökte sig till filmer, himmelen 

när vi ansträngde oss för att börja känna. 

Minns det för att jag förmodligare är galnare än du. 

Han hade slutat ringa. Det var så tyst här nu. 
Tystnaden talar Göteborska för att något 

alltid vaknar. Längst in i mig. Det kanske var 

nu som änderna häckade i fantastin. När kaffet

kokat över och inget kokar på min platta. 

Ringer jag nog dig.