Vettigt folks inre kan liknas vid kontorskomplex i många våningar rum och korridorer. Genom dessa korridorer rör sig sakta deras känslor. De måste på led vackert stanna och öppna varje dörr och de är begränsade till väggar i glas och betong. Allt går ordnat till även om viss trafikstockning kan uppstå då och då.

När jag jag var tio år träffade min mor håltagnings och rivningsentreprenören. Han körde rakt in i mitt kontorshotell och predikade från sin bulldozer bara för att se till att mitt bygge smulades till damm och makadam. Mitt hus står fortfarande men mitt inre liknas vid ett tomt skal, en fasad utan vare sig våningar, trappor eller dörrar. Allt innanmäte är borta.

Men mina känslor är kvar där inne. Och när de ej behöver ställa sig på led virvlar de sig enorma i alla färger och nyanser.

Och ve den tanke som står i deras väg.