Kanske var jag ett åskmoln, inte 

dun, fjädern lätt, måhända prövade 

hon politiken som en del prövar ett 

läppstift framför spegeln, 

kanske hade språket allt för många 

ord för många uttryck för många 

val måhända var det därför som hon 

tröttnade, gav upp. 

kanske dog Gud i allt för många kvävda rum 

syret var måhända fritaget inom buddhismen 

enbart, satt där blundade och blundade 

och foten den där sexualiteten började för mig 

var en ung mans försiktiga massage i en 

allt för blå soffa. Kanske tror hon ofta, i de 

försiktigas salar att kärleken har få stavelser 

de bittras språk en glöd som tilltalar de som 

ville vara  något 

vill vi inte vara något vill vi inte alla tillhöra 

måhända skapar vi ett slags liv av daggens 

kåpa