Hon svepte in livet i en filt av ull. 
Klottrade ner sinnesstämningar 

fort för att notera hur ögonblickens 

ord ser ut smakar luktar. Språket är 

allt berättade alla de kroppsdelar som 

sträckte på sig för att börja fungera 

som de var tänkta. 

jag är inte bara kvinna. Kanske kan 

du en dag känna dig som en poet i

en allt för stickig tröja. Det luktar 

terpentin om hans drömmar. Ironin 

har en refräng hon slutat nynna på. 

Nu såg hon Gud fader stående utanför 

hennes mörka fönster och om hon lutar 

sig bakåt finns där en lukt från den där 

jasminen 

det var kanske klokt att inte stirra så 

där mycket på klockan som tickar 

men vi har alla dödsskräck och utan 

den är vi nollor, halvlögnare hela bunten. 

stiftet skriver sig själv i de nyföddas 

boningar och just ikväll såg hon skaren

över marken glittra mellan medelklassens 

tråkiga bostadshus. Klar tänkt hon för 

att lika snabbt skratta åt sin egen inkonsekvens. 

Det är hon aldrig viskar Gud överraskande.