Min tystnad stör dig
För det är med min själ som jag talar till dig,
Om du kunde höra ekot av mina känslor,
Du skulle se dina fötter i bäckens rena vatten
Och som de runda småstenarna
Skriv dikter på kedjan.
Du skulle nästan se den fisken
Genomskinlig som kysser dina fingrar
Som en budbärare av min kärlek
Tyst och hemlig.
Och du satt i gräset
I sängen som jag frågade naturen, med
Härliga färger som gläder din
Att titta.
När du gick och la dig, frågade jag
månen ditt ljus
Dröm, och hon erbjöd dig alla rum
halvmånar,
I nätternas bild
I unika presenter.

Du hör inte mina ord för att, till dig
Jag talar med hela universum det
Jag bad om dig!
Du behöver inte min röst...