Med dig sover ensamhet!
Jag når vattenbrynet
med vågornas torra mun,
en tur begränsad till obeslutsamma steg
som följer med mig på natten.
Allt är klart i sömnen!
Stenarna talar om
beröringens sötma och
frossa,med en kalla suck av
himlen mellan fingrarna.
Jag känner min tunga i en imaginär av skuggor,
Jag njuter av frånvaron av färger
med en absurd intensitet
där allt är nästan omöjligt,
och det möjliga... vad får dig att tro
att drömmen finns,
är att föreställa sig det!