Ditt ansikte
ger mig inte längre glädje!
fylla mig inte bröstet
av en högtidlig frid och tillit.
Det är en grovt ansikte nu
och är kallt,
skrämmer mig...
gräva en krater
i magen och
tömma min själ!

Är jag säker att
är ditt ansikte?
Är det mina ögon
som vill se dig annorlunda?

Det som gjorde oss annorlunda
det är inget nytt,
det var en kärleksbubbla
som töms och går
springer genom spegeln
av tid och
deformerande
våra ansikten!