Denna nostalgi för bladen
I missnöjeshösten.
En bitter flyt i strömmar i rädslans slöhet
När den stora ensamheten bryter sig loss
Vi har nått slutet av sidan utan sulor
I ett slags språng.

Ett fladdrande av det mänskliga tillståndet över gränserna
skräck från alla skuggor
under kulornas mod
Det är inte bara något skrik som avskräcker oss från
äcklar det självbelåtna klagomålet
Solidaritet skrivet i blodet av intolerans
På hyckleriets vita lakan

I panik av rädsla finns flygets blindhet
De trampar på dina händer med frihet med ovärdiga bojor
De driver dig till döds skamlöst sympatisk
Hoppets andetag bländar de fördömda
Och frälsningen
Det är bara bortom onåd

Senare
En vinter kommer som tvättar rädslan från gatorna
Samlad i skamgrottorna
där känslorna gömmer sig
Och de glömmer de döda.
Fortfarande hjältarna på regniga morgnar
Ett helt hav i diken.