Det är svårt att känna så kallt på dina läppar
När din söta smak lämnar,
Jag letar mellan kyssar, ost, pasta,
Minnet av din smak, i min tomhet.
Du håller inte längre vår bilaga,
Den sympatiska ömheten, toleransen,
Du höll inte på mig militansen,
Du slängde bort drömmen, tron, iver!

Jag gick ostört bland vingårdarna,
Ingen yrsel genom dagarna,
Mellan hemliga drömmar och lögner,
Jag befann mig i doften av sisal.
Jag frågade då, mot bakgrund av de långa dagarna,
I distansens humoristiska glädje
Den avlägsna inspirationen, tålamodet
Men jag hade bara det underbara.

Avskildhet tröstar mig från skulden,
Hysteriens trötta ilska
Och all övertygelse om vad jag inte ville,
Av en kärlek knuten till sorg och rädsla.