låter inte mig själv glöma
var jag en gång såg hopp

Vill glöma dig men
min själ har blivit
så fastknuten i dig
att inte ens ett knivblad
kan göra mig fri

som ord skalar jag
av mig den här ondskan
som ett knivblad blir
jag slutligen fri

Så som det sig bör
slutningen ner emot
själens mörka djup

Där döljer sig dödslängtan
tillsamans med kärlekslängtan

en dag kommer någon av
dem att slutligen vinna

Antagligen kärlek igen
och tvåsamhet smekande
i några dagar, månader år
innan allt återigen blir till aska

eller så blir det död
och så kommer allt återigen
bli till aska och sedan återigen
till kött och lidande