Det sägs till en alltid, att
man ska leva på hoppet
aldrig ge upp det, något
bra kan ju ske, det är ju
bara att i hoppet och
i loppet hänga me´...

Jag går ofta in till stans centrum
jag bor ju bara ett ögonkast därifrån...
Ibland i glädjen över att ha en så´n
liten bit att gå, hoppar jag och skuttar
till på vägen dit...

Då känner jag mig sen, så jätteglad...

Ibland händer det att nå´n bekant stannar
till och tittar på mig och säger sen:
- ÄR DU SÅ´N? Är du full? Som en så´n
ser du ut... Sprattla omkring så, det
passar sig väl inte alls...

Jag bryr mig inte, skuttar till och
hoppar glatt vidare, ibland nynnar jag
då på en text som jag precis har hittat
och kanske fått till en melodi
som passar till den...

Då och då hörs sen ord bakom mig...
-Ja, hon var precis som vi sa,
hon var full, och klockan är
inte ens tio nu på morgonen...
Henne undviker vi...

Jättebra tips, jag undviker ju också dem!

Tänk vad man lär sig och tar in när man
lyssnar på vad folk säger...