jag sker med orm
ömsar endast förluster
den jag har varit är redan utan skugga
det är knappt så orden fäster

om något kunde väcka mig till skriv
jag vaknar istället genomskinlig
och ljuset ligger kvar i fönstret och lapar sig själv

jag är oblat ett ögonlock
som skiljer synen från att vara omgiven
av allt som inte sker
men ser inte ont som skär

det finns inga kotor i min tryggrad
de som bar mig ligger i disken
under ett täcke av skam

varför har jag övergivit mig
jag gav livet av mig
jag gav mig av
vände tusenblad men vände mig inte om

nu driver jag ved
rör som ormen gräset
snart brinner det för nytt liv

jag behöver inte vara lycklig
vill bara inte ligga här olyckad och
vara för medveten om det

om någon kunde återlämna mig orörd

jag skulle ta emot mig
med öppen famn