De stanna anonyma bilder av ansikten lidit,
Ett ofullständigt gråt som nästan förföljde,
När den gula grillen passeras.
Bära framtiden, gråta det förflutna,
I en desillusion
Som hjärtat transkriberad, snubblar i skam,
I mänsklighetens öde tomma.

De är små ansikten,
En apatisk rörelse av oförmåga
Mot det okända, bara bredvid
Blå av hemligheten som avgår världen och
Komprimerar på virtuella skärmar, i en kontrast
Med längtan känns av sin kropp.

Ansikten i anonyma nyanser
Med samma tårar,
Samma salt som den osmaklig förtvivlan,
Varumärken som smärtan skriver
På det perfekta ansiktet ...