Jag är den borne optimisten
men på sista tiden lutar det lite åt pessimisten.
Vad är det som händer på vår jord,
det är med oroat hjärta jag somnar på kvällen
och det är med ett oroat hjärta jag vaknar.
Jag vill inte känna så här,
nu är ju den vackra våren kommen,
den brukar ge hopp åt allt på vår jord,
men hoppet har bytts ut till mörker och ovisshet.
Varför? Jo det finns onda makter i görningen,
som inte vill se konsekvenserna av sitt handlande.
Ska vi vara de sista människorna som får
uppleva den vackra planeten Moder jord?
I så fall skall jag leva de sista dagarna
tillsammans med dem jag älskar mest,
njuta av allt det som finns runtomkring,
ljuset, blommorna, träden, buskarna, dofterna,
djuren, de små och de stora,
och jag instämmer i den mycket gamla ordspråket:
Ät och drick ty i morgon ska vi dö!
Men då säger min positiva lilla sida till mig,
Angela det är ju inget nytt,
den vägen skall vi förr eller senare alla vandra...
men det hjälper föga denna gången,
ty jag hör domedags Fredrik i mina öron,
det är första måndagen i månaden och då får
han skrika ut sitt vrål över land och stad...
snart kanske han får skrika mera och oftare.
Den som lever får se.