Länge har han gått nära mig.
Ensam kan jag se honom i mina gröna ögon.
Dyster är jag ej utan bara lugn.
Skulle du skrika eller springa om du såg honom?
En då ser jag han som en vän, inte en fiende.
Någon måste ju vara det också, alla behöver en vän.

Förstår ni vem jag pratar om eller sitter ni och grubblar?
Ögon som inte finns och en leende som aldrig sluter le.
Rak och smal med knotiga händer och en lugn röst.

Alla träffar han, när man minst anar det.
Längtar du som jag eller är det bara jag?
Ligger du ensam och längtar efter han eller är det bara jag?
Tittar du honom i hans djupa ögon när han kommer eller blundar du?

Dunkar ditt hjärta hårt i ditt bröst eller är det lugnt?
Undrar du om det är din tur eller ignorerar du tanken?
Märker du hans tysta steg eller hans lugna beteende?
Tackar du honom eller skäller du på honom?

Jag kommer kyssa hans hand när han kommer till mig och följa honom hem.
Andas jag nu eller drömmer jag det bara?
Går han eller svävar han när han kommer?

Grubblar gör jag, men jag är inte dyster.
Jag låter han lägga sin hand på min axel och säja sina stilla ord till mig.
Orden som får mig att känna ett stilla lugn och en lycklig ro i min själ.
Råkar du träffa han kommer du gråta eller le?
Tack min vän för du kom. snälla stanna ett tag till