Jag vet inte exakt när hon flyttade in
Kanske skedde det en natt när jag sov
Att hon kom krypande under mitt skinn
Utan att be om lov

Hon viskar till mig om gråa toner
Och om min egen meningslöshet
Medan rötter kväver vackra visioner
Allt till mitt förtret

Med tid slog något rot i mitt sinne
Och världen färgades avmattat grå
För nu bor hon, djupt därinne
Med rötter som täcker varje vrå

Men trots att rötter vaggar mitt hjärta
Så vet jag att hon inte är jag
För solen skiner bakom svärta
Och natten leder alltid till dag