Han äter kex medan världens samvete 

väljer skräcken, biter på naglarna i jakten 

på förstärkning, 

drar fingertopparna genom naveln när 

han tänker på de lössläppta individerna 

de feminina männen, märkliga kvinnorna 

som dras till kvinnor, 

Ytligheten. Individualismen. Kapitalismen. 
i mardrömmar är han en av dem, hans vänner 

kopior enbart märkligare mäktigare krigare. 

Ibland prövar hon att trycka sin bakdel mot 

hans bultande kön. Föreställer sig honom som 

nykär när hon inte funderar på hur man gräver 

sig ner tjugo meter under mark. 

Världen. Tänk att kriget nära oss på allvar 

gör oss alla till politiker. Det är så vackert 

på ett märkligt sanningsenligt sorgligt vis. 

Att se dessa dunjackor i neon i ett nutida krig. 
Som om de inte går att förena med ens inre 

bilder av ett verkligt krig. De svartvita skyttegravarnas 

tidevarv. Mitt i Mac Donalds och facebook.