Sök själen, något fint och intensivt,
I minnet; denna vackra och djupa hålighet!
Den som vill se en hel sanning i sig själv,
Vilket sökande bland oss, det är så enormt!

Den lilla kromosomen som särskiljer;
Som sträcker sig eller krymper och ändrar färg,
Det finns inte mer, inte mycket mindre, av kärlek,
Inte heller bruten, denna kärlek i honom är utsläckt!

Det är bara ett sorgligt hörn av det minnet,
I det där den förlorade smärtan satte sig;
Vem lever denna härlighets märkliga törst!

Nederlag, en liten stund där levde!
Det passerade kort i själen och försvann,
Inte ens biljettmärket, där krävs det!