Jag har fruktat dig.

Tänk att det är saknaden efter en mor,
som till sist gör oss till jämlikar.

Framåtblickande förlamning,
bakåtblickande forsar,
vi är Janusspillda drömmar.

Du bär timvisaren som ett kors,
bändande motvärn Atlas styrka värdigt,
klämta, klämta den som klarar sig!

Jag strör sekundvisaren i aska,
å förnekar dig i samma hast som Petrus.