Jag ville känna vantrogens is i mina händerna
All kyla från polerna koncentrerade sig på torr hud
Jag kunde till och med glömma i min kalla och otacksamma själ
Hur mycket kärleksdrömmen värmde mina dagar
Jag vet inte om det är kärlek under din hösten, eller
Om mörkrets kyla som släckte den elden.

När mina dagar frös av känslor
Jag skapade dig en viss frånvaro
Och det sista budskapet i ett minne
Tunn baksmälla av önskad glöd
På längdspåret där känslor springer
Och de bleknar in i skogen.

Vi kommer att vara bortom dagarna längre än för alltid
Om begreppet kärlek lever i harmoni
Och även om du aldrig är där tiden börjar
Som den diagonala kursen är kontinuerligt
Du kommer att ha samma charm i slutet av raden
Som jag sakta slösar bort i sökandet

Det var inte i ljusets intensitet som kärleken överskuggades
Inte heller dagarnas ljushet som ledde till slarv
Kanske korrosionen som den kalla själen accepterar...
Torka de söta läpparna på den kyssen.