Så lite som krävs
för att min tro ska kantra
och få mig att falla
överbord

inte nog med att jag drar med mig
all kvalificerad övertid för lång
och trogen känsla
så är det för många sjömil
till nästa famn

åter igen
är jag min egen boj

men tänk

så lite som behövs
för att jag ska flyta nedströms
med slutna ögon

ligga utvikt på mittuppslaget
utan en enda gömma bara låta
vårforsen bära

lite längre fram där oron stillar sig
ligger mitt hår under ytan
och lämnar en hälsning i cendré skrivstil
en annorlunda font
ganska svårhärmad

tack och tack för samtalet

just dessa ord upphäver
min boja