Hur mycket tillit undgick mig...
Jag har inte längre
Ögon som ser avståndet,
De stänger när ljuset växer,
Oproportionerligt och
All mark som berör himlen lyser upp.
Jag, har en gammal tår
Som skrattar åt
Mina hjärtesorger.
Förbli glad trots
Av den uthållighet
Med vilken jag rengör den,
Trots tiderna
Skrattar jag fortfarande
Av de all onödiga saker
Som får henne att växa