Man ska va snäll.
Va snäll och älska varann.
Älska varann den tid man har.
Man har bara ett liv.

Ett liv är så oerhört skört.
Oerhört skört, precis som ditt ego.
Ditt ego står inte över själen, fattar du väl.
Du väljer inte hur du reagerar, men hur du agerar.

Du agerar rationellt, men identifierar dig som kvinna.
Som kvinna måste du vara stark och ta plats.
Ta plats på scen. Som en man.
En man berättade en gång för mig att det var många saker jag behövde veta om världen.

Om världen varit lite mer som jag bestämt, hade den varit en bättre plats.
Bättre platser på bussen brukar vara de vid fönstren.
Vid fönstren strålar solen in så att du måste kisa ordentligt med ögonen.
”Med ögonen på det rätta stället” säger man ju aldrig, men hjärtat har jag märkt är placerat olika på olika människor.

Olika människor tänker på olika saker och oroar sig olika mycket.
Olika mycket saft i glasen kan skapa osämja bland syskonen.
Bland syskonen finns det alltid en som är äldst.
Är äldst något dåligt?

Något dåligt går det väl alltid att hitta?
Att hitta fel är min specialitet.
Min specialitet är ord utan slut.
Utan slut tar det aldrig slut.
Aldrig slut utan början.
Utan början, inget slut.
Inget slut sa jag.