Jag skämdes över Djuret.
Gömd
under lager av högskolepoäng
och självförakt.
Undanstoppad
bakom högar av käckhet
och påtvingat mål.

Utanför normen.

Jag äcklades av Kvinniskan.
Framputtad
i scenens mitt
med strålkastaren i nyllet.
Hausad,
själv peppande
Lovord och driv.

En del av systemet.

Jag ska visa dem,
var det sista hon tänkte
innan det inte längre fanns
något att visa upp.

Skadeskjutet djur
ensamt kvar.
Hur sätts värde utan nytta?
Hur sätts nytta utan krav?

Att vara
istället för att göra.