avdomnad,
som om hela hjärnbarken somnat
som om jag redan sett hur allting skett
ungdomen intakt, ambrosian fortfarande färsk
även fast blicken som möter min i spegeln mest påminner om ett sjunkande skepp
min mamma hade rätt, jag fastnar för lätt
i mitt eget huvud och mina tankar
det enda som binder mig till min kropp är sensationen av mitt hjärta som bankar

och jag kan ständigt höra överjaget
frenetiskt be mig sluta vara så lat och självupptagen
skrika åt mig, ”ta dig i kragen”
men jag rullar, röker, släpper taget
knullar, söker, lämnar jaget
slösar bort en dag i taget
mina tankar rör sig snabba som svärd
men all min energi sipprar ut i vattendragen.

Komfortzonen är ett rum utan några fönster
en kvadrat så trygg men ack så begränsande
det är här jag sitter och förruttnar i mörkret

navigerar en välansad djungel av sekelskifteshus och äppelträd
det är en backig terräng, men utsikten är sevärd
i skymningen ser himlen ut som den varit i ett gatuslagsmål
tapetserad i rött och skärt med moln som stora blåklockor
korttidsminnet är ett svart hål fyllt med minnesluckor
men helios dansar långsamt uppåt
alla, alla dagar
kastar inte mina pärlor åt svin
så jag ska inte klaga
när det är mig själv jag burat in
på godtyckligt stiftade lagar.