”Jämställda människor inuti”
Men bara i materien, i den
Rektangelns sista grå färg i symmetri,
Det är inte samma människor! Inte ens inuti!
Men sången kalla det
Så att sången skulle städa
Av rösten vad domnar, vilka tystnar
Och inte hört...
Det som förde med sig vapen och fred och uppror
Och det är så vacker poesi.
I denna sång var mästaren och
När konst är ett spår av kärlek
Själen lyser.
Anslut till evigheten.
Trots vissa,
I den där jävla avundsjukan vet du,
Försöker köra honom omyndig...

En man är inget annat än historia
Men det är sin historia!