Det känns tröstlöst
Att pendla i skov
Jag vill inte känna mig ensam
När allt jag vill är att slippa bli sårad.
När tyngden blir övermäktig
Och saknaden äter sig djupt
När tår av ensamheten
Stryper min bröstkorg.
Jag drömmer om det oändliga
Det där skört vackra
Det som ger lust till liv
Hon som mitt hjärta bär.

Men..

Den önskan, den drömmen
Är och kommer alltid förbli
Just en dröm och en längtan
För hennes hjärta blir aldrig mitt liv.