Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Den kärleken lurar mig inte.

Den kärleken lurar mig inte.
Låt dig inte luras av smärtan,
När du lämnar mig blir jag inte argsint
Det finns ett spår av beröm, nästan

kanten på en stig
En grå natt,
En vind blåser ensam,
ingen oroar sig.

med ryggen vänd
ett hes ljud hörs ,
Ännu en kropp faller,
det går långsamt ner.


Ändra färgen på vattnet,
Häll sig bläck huset,
fläckad är jorden
Från denna vandrare.

Rösterna av din sång,
Kommer platt till sin destination,
De är sinnen som vaknar,
Att hitta vägen.




Fri vers av Antonio J.F Matos
Läst 57 gånger
Publicerad 2022-04-08 20:22



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Antonio J.F Matos
Antonio J.F Matos