kaffemuggen värmde mina händer
när kvällen blev till natt

jag slöt ögonen
svävade ut över novembernatten
i kaffets bittra eftersmak

du lät mig andas ut
när natten kändes som
havets mörka vatten

jag vilade ut i ditt knä
tills morgonen grydde
baddade såren med tillit

jag slöt ögonen
svävade ut över novembernatten
i kaffets bittra eftersmak

vi reser
så länge våra hjärtan slår

tillsammans

AE 2021/22