Jag har letat efter mig själv hela tiden
Och jag hittade väldigt lite!
Jag gick som en knöl,
Ett spel som aldrig slutade,
Återgår ständigt till utgångspunkten.
Den upprepade starten på en tänkt cirkel,
I dagarnas geometri ständigt
Öppna i nya egenskaper,
Parallell sned, direkt till redundans.

Jag gick hela tiden och nästan ingenting!
Jag kunde inte rita en skugga
Med all luft jag drack...
Jag har inte graverat en dikt på någon stjärna,
De jag gjorde ont när jag tittade.
Jag gick genom snön barfota...för att smälta den!
Men min värme är kall, absorberas
Tomma nätters mörker, ostadig i sömnen,
Inte säker på någonting!
Jag har byggt upp mig själv hela tiden.
Och jag lyft ingenting!