jag kan höra dem viska om hur hösten är på väg
att eggen ständigt vilar mot strupen
och jag hör löven falla i den kalla vinden
känner alltid döden ett steg bakom

trots att jag är blind förnimmer jag det tydligt
stjärnorna blir suddigare för varje år

och i takt med tiden
tynar drömmarna bort