Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
det blåser kalla vindar...


rekviem (över ett förlorat hopp)

jag kan höra dem viska om hur hösten är på väg
att eggen ständigt vilar mot strupen
och jag hör löven falla i den kalla vinden
känner alltid döden ett steg bakom

trots att jag är blind förnimmer jag det tydligt
stjärnorna blir suddigare för varje år

och i takt med tiden
tynar drömmarna bort




Fri vers av Kubla Khan
Läst 775 gånger
Publicerad 2006-08-03 00:03



Bookmark and Share


  Smultris
hjärtat, jag läser denna dikt igen... jag läser den med en helt annan känsla men ändå samma som då.
det är så mycket jag vill berätta för dig, om livet...

om hur jag älskar dina ord... här, där, överallt.
2007-11-26

  Smultris
Du vet vart det alltid kommer finnas stjärnor att hämta, Kubla...

Alltid...
2006-08-03

    Erika H
sorgligt
vackert
de två sista raderna smakar hopplöshet
cissi
2006-08-03
  > Nästa text
< Föregående

Kubla Khan
Kubla Khan