På denna korta bro som vi ser idag,
De levande kulorna, till kroppen, in!
Ögonen stänger skärmar av häpnad,
Inga fler kroppar som sover på vägen.
Det är en långsam sol,
En rykande bana i irriterande musik.

Väst vägen speglar skrämmande figurer,
Skriv ropet svalt i kylan,
Rädslans mark jagar skuggan
Och tänder rummen i öster...
Lägenheter utspridda tvärs över gatan
Som mänskligt sopor!
Kyrkogårdsgolvet gömt i påsarna!