Hon är sitt eget lilla helvete
skapar sin egen skärseld
men undrar varför ingen hör av sig längre

och blir arg för att ingen har skyltat
vilken väg hon skall gå, och
ingen har talat om
vart det är meningen att hon skall ta vägen.

Hon är en ensam kropp -
för henne är hon själva himlakroppen
hon är sälta som havet och
sötma som daggdroppar,

hon skriker, hon sover
vill inte kännas vid sig själv
vill inte råka avslöja
det som tränger upp, nattetid.

Förut var livet okomplicerat

nu har hon bestämt sig för
att det bara skall vara bra
-

men hon korrumperar, hon återkomplicerar
hon stormar in och säger

- nu är du min temperatur, du är
marken under mina fötter, du är
min dag och min natt

och som alltid då:
hon faller
igen