Den här världens liv är så fristående från dess väsen att du inte kan hitta en enda sida att fokusera på och kritisera.
Du tittar på mannen, du tittar på vad han har gjort, allt han gör syftar till att framgångsrikt slutföra spelet han är i.
När du tittar på ditt beteende, försöker du hårt för att inte vara galen.
Här ställs du inför ett dilemma, du kommer att kritisera mannen och slå ner honom, men du ser mannens spel och ger upp kritiken.
Om du inte skriver något så gnager vargarna i dig, du kan inte hjälpa dig själv.
Just här tar du skydd i ditt tålamod, du har inget annat val.
Annars är det en fördomsfri bedömning att se mannens spel och slå honom från marken till marken.
Men du säger att det inte finns någon dom i mänskligt liv.
Vad ska du göra här nu?
Ett av två sätt kommer att väljas, antingen kommer du att tänka på världen och slå mannen i marken som de andra gjorde, eller så kommer du inte att tänka på livet efter detta och göra din röst.
I båda fallen är man ensam med sitt samvete, när man tänker på världen underkastar man sig orättvisa, när man tänker på livet efter det så attackerar man mannen orättvist, så det är inte både att se mannens spel och lägga ner honom. .
För närvarande befinner jag mig i en sådan miljö om pjäserna som reflekteras på scenen i världen, jag försöker rädda min egen pjäs genom att ibland tänka på det världsliga och ibland på det efterkommande, men jag kan inte skriva utifrån essensen av det jag skriv för båda världarna, även om det har ett samband med huvudspelet.
Till sist säger jag, varför deltar vi människor i ett spel som är långt ifrån sanningen, även där sanningen är gömd?
Och svaret kommer naturligt, mänskligheten har ännu inte nått stadiet att möta sig själv och acceptera det äkta.
Och i slutet säger du att skaparen av detta spel, vilket vackert upplägg, vi avslutar våra liv bland lögner utan att veta sanningen, utan att inse det.
Om sanningen var känd skulle det vara omöjligt för alla att inte knäcka magen, vilket skulle förstöra världens talisman.
Med andra ord, då upphörde världen att vara ett rike att leva i.
Det finns så många exempel att ge på detta att dess konto inte kan räknas.
I detta sammanhang ser vi att även de utmärkta upptäckterna och skrifterna från vetenskapsmän och författare är i harmoni med dessa lögner, eftersom det inte finns något sådant som SANNING i den meningen att vi förstår och tolkar.
Verkligheten är väldigt annorlunda och denna skillnad är olika för alla.
Sanningen om den ena passar aldrig den andra, eller ens två plus två är lika med fyra.
Ändå visste vi lika mycket.