Duva som flyger över höglandet
Mitt sinne underhålls av tonerna från en skrivmaskin
Högljudda verser efter varandra
Jag finner tröst i begär, inte i sorg.
Jag gräver en kärlek från varje ordcirkel
På trappan av mirakel som jag höjer
Om de nuddar mina höfter
I skarpa bedömningar
Mitt arv är för evigt
Spelkort ansikte i en flodstam
med utsikten
Med varje vårsuck, i Sverige
Mitt livs löv som jag omsluter mina ådror
När jag är kall i filmtröjan
Mitt majestätiska mod står stilla
Var kom jag till dessa herrgårdar?
Med min surmulen i ödets toffel
Från svågrarnas bord
Jag offrar för världens lidande
Med aristokratins ändlösa metafysiska spel
Varje förflutet ser på det upproriska ansiktet
Jag skriver drömmar i mina ögon som inte får slut på sanningen
I den tsaristiska rättvisan i Edens trädgårdar
Osjälviska vanföreställningar som inte passar i världens jacka
Hjärtat hos brevbäraren som kommer till varje dörr är fräscht
Det skapar dock ett intressant rim.
Avgrunden närmar sig, din väntan tar slut
Flödar från känslan av att springa handlöst in i en sanning
Han ser så avlägsen ut, söner till Stockholm
Till världsliga blickar
Hippade i stadens danser
Det finns stilig navigering i hans universalitet
Låt mina händer leva i tvivel
Mina ögon och mitt hjärta kan inte jämföra din malm
Jag sticker en diamant
till berömmelsens teater
Låt oss komma till historiens ursprung
Jag är medvetet inbjuden till landets nåd
Jag tror att näktergalen skapar ett hem i varje vänskap som kan uttryckas
Det är en sådan passion för konst att de som lyssnar på balalaika
mina öron
Mitt mod är avundsjuk
Jag hade en osjälvisk tillit till skrivmaskinen, den kvinnliga drömmen
jag håller fast
Jag är inbjuden till karavanen av kameler i min fantasi
På uppdrag av de ackumulerade minnena
Hans fru är bättre än en förbittrad man
Mer än att bli gammal, på snubblande förväntningar
Må inskriptionen av mitt testamente lämnas åt en poet med bockskägg.