Jag tittar ut och det är vår.
Magnolian i blomning står
här utanför min dörr
som många gånger förr,
samma dag jag fyller år.

Det är knappt att jag förstår
hur år försvinner, tiden går.
Det var längesen,
jag blommade som den,
Magnolian som allt förslår.

Våra liv här är så korta,
den tid våra hjärtan slår.
En dag är vi alla borta
när den blommar varje vår.

Jag vet, vi lämnar alltid spår,
får skörda allting som vi sår.
Men trädet utanför
inte mig tillhör.
Det är Kärlekens villkor.

Men jag njuter än en vår.
Av doften fäller jag en tår.
Minnen ifrån förr,
bankar på dess dörr
till hjärtats alla stängda vrår.

Våra liv här är så korta
År försvinner, tiden går.
En dag är vi alla borta
men den blommar varje år.