fly från livet
Årens trötthet
Bygga en mur i seklernas vind
lathetens bitterhet
Ett skryt lever på dina läppar
Mot kretsen av drömmar
Vi öppnar ett krig och rensar bort brudgummen
Modets tempel gör motstånd
Horisonter öppnas för återfödelse
Tro inte att jag speglar ilskan som gnager i mitt blod
Det finns ingen återvändo från klippan
Det finns bara tillfredsställelse och sittande
På tronen reserverad för honom
Att skratta utan att gråta är i medvetandet
Letar efter en krona på mitt huvud
Mitt sinne utan att våga
Fåglar lutar sig mot morgonflugan
Faktum är att min oförklarliga förbittring
lyser upp min pupill i Sveriges dalar
för filosofins skull
Det finns en segling till havet av allvar
Genom det darrande höglandet
På bekostnad av visdom
handen klamrar sig fast vid silen
För den okonkurrenskraftiga idealismens skull
Ord som drivs av den svenska elden
Näven blir tidsstenar
jag älskar grymhet
Rengör tungan med en kvinnlig ädel
I tyngden av detta land, i skandinaviska seder
Kanske gillar ett leende en Ibsen pasha
Vem är förtjust i att dö utan att läsa den också?
Jag vet det inte längre
Det vet den som skriver sorgens börda på ringen
Det är nödvändigt att vara en fånge av romansernas öde.
Det gör en person geni.