den storslagna mörkhyade kvinnan
sätter sig tungt tillrätta på en bänk och ser
tågen komma och gå medan hon tänder en cigg
hennes fingrar masserar tinningarna som om den
futuristiska gångbron vore för mycket för henne
att stå ut med
vaggande lämnar hon efter en stund sin plats
och skakar på huvudet åt sakernas tillstånd
eftersom hon står över deras rådande natur
det ständiga myllret rörelsen som inte slutar
då en stadig plats är få förunnat
låt tiden stanna jorden tills människan
kalibrerat sin hemkänsla