När det förblindar ögonen, vad värmer,
Sök efter solen och riv jorden med våld,
Det är damm, ett trädlik som går under
Och grå i slutet av ditt krig.
I livet är det en sval nyans, en lummig hjälp,
Frukt och många former av mat.
Sedan är det det andra dödslivet, skarpt,
Uppslukats av den lidande jorden!

Tiden ändrar sin livfulla färg
Det svärtar hans sammanpressade inälvor,
Den avger en svagt luktande metangas,
Om det är ljust är det explosionen och liv är borta!
Det kan vara, i ett annat genomskinligt sken,
Som en viktig symbol för denna hårdhet,
Ur kolet, strålande,
Naturens utvalde kejsare!