Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag samlar på snäckor

Jag samlar
på snäckor
längs strandkanten
tills vågorna
sträcker sig
efter fotavtrycken
i sanden
raderar
som om jag aldrig var där

min existens
(iallafall effekterna av den)
finns inte längre
så det är därför
jag måste sno
fragment av världen
för annars
hur vet jag
att jag existerar?

jag håller min snäcka hårt i handen
när asfalten bränner spår
i mina fötter
jag blir så medveten om asfaltens existens
att jag nästan vill gråta
av orättvisa
för varför ska den ha så stor effekt på mig
när jag har så liten på den

min handflata är röd nu
varför ser ingen
när jag smetar blod på
den nyköpta mersan
vit som snö, oskyldig
men så full av synd
så full av svek

mannen bakom ratten
är en snäcka
jag plockade upp
när ingen visste att jag fanns
han sa att mina händer var vackra
att de hade en vacker djupröd nyans
så hur kunde jag tacka nej

en hand runt midjan
när vi går uppför trappan
till hotellet
sviten som påminner
om när vi var i Maldiverna
han poppar champange
jag klär av mig

han är i mig
tillsammans med champangen
men ändå kan jag inte
känna något alls
han slår som vågor
och raderar min existens
jag tänker
hur kan en och samma person
vara både snäcka och våg?

"Var det skönt för dig också?"
"Såklart älskling, var tycker du vi ska äta idag?
(går upp ur sängen och sträcker på sig, kisar mot kvällssolen)
såg en liten restaurang vid vattnet, nära hamnen
Louise sa att där fanns fantastiska ostron!"








Fri vers (Fri form) av Daphne VIP
Läst 31 gånger
Publicerad 2022-05-04 22:42



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Daphne
Daphne VIP