Ger drömmen, kvinnan, det hårda äpplet,
Biter varje hjärtesorg, saften flödar.
Ät denna planet ner till Neptunus,
Om bitterhetens kraft når så långt!

Varje blomma är ljuset och dess reflektion,
Det är vad du ser inom oss,
Ibland så tvetydiga och förvirrade
Att, med hela världen, är vi ensamma!

Bakom flamingos, rosa glädje,
Svalor, svart och vitt din väg.
Det kommer bara inte tillbaka, när vi är ensamma,
Mötet, på våra hårda sätt!