En eklips och fullmånen är ett minne blott
myggen bits under en förmörkad himlakropp

Fåglar flörtar med varandra från höga palmer
det är som att min kokong av gips äntligen smält bort

jag och min lillasyster har besökt ett nattkvarter
hela natten har hon varit min kavaljer
vakat över varandras drinkar som hökar
enda gången hon lämnat min sida är när jag gått ut för att röka
hon har snurrat runt mig i högklackat, vacker som en dag
våra barndomsminnen överlappar,
vi må ha olika ögonfärg men vi delar samma DNA

och nu håller hon mig i handen, och mina sneakers begravs i sanden, någonstans i utlandet
vågorna slår mot stranden och jag kan smaka havssaltet i varje inandning
och jag har aldrig innan känt mig så närvarande, så ett med alltet.

Fåglarna kvittrar i sopran och det väcker något i mig som legat undangömt sen jag var barn
står fascinerad inför nattens opera och det är som att jag glömt att jag är jag

att jag har varit en hemsk tonårsdotter och en ännu värre storasyster
när jag skulle prioriterat henne har jag istället prioriterat min frihet
jag har spenderat för stor del av min tonår med att planera flykten
ständigt på rymmen från mitt eget ansikte
varit så fast i mitt svarta sinne
och vår relation har fått lida som konsekvens.

Det sägs att allt som sker just nu är karmiskt bestämt
att förmörkelsen öppnar nya dörrar på glänt
Luna står i sitt detriment
och det måste vara sant,
för jag har återfunnit min bästa vän
förenade av blodsband under en kolsvart himmel
som att jag kan berätta alla mina hemligheter för henne.

Jag är så ledsen för allt det som hänt,
alla gånger jag misslyckats med att beskydda dig
men ikväll var ljuset i våra ögon åter tänt -
kanske hoppet återvänt?