Jag såg en plats omgiven av tjocka murar utanför staden.
Det var ett helt tomt område, långt utanför staden.
Vad kunde dessa väggar ha gjort i detta tomma utrymme?
Kanske fanns det något mycket värdefullt i det.
När jag närmade mig väggarna såg jag att dess yttre del var omgiven av taggar.
Taggarna blev så stora, så långsträckta, att de översteg väggens höjd.
När jag tittade på de tjocka väggarna insåg jag att det inte är lätt att ta sig in här.
När jag gick runt såg jag en dörr som stod vidöppen bakom den.
Jag kikade in genom dörren och tittade, det här är en blomsterträdgård.
Dessa slottsväggar var lite för mycket för en rabatt.
Nyfiken klev jag in genom dörren och dörren slog igen.
Jag gick tillbaka och lade på, men den var redan låst.
Nu hade jag fångat mig själv med mina egna händer.
Eftersom jag hade gått in i någons trädgård utan tillåtelse fick jag utstå besväret som skulle komma.
Trädgården var bred.
Den innehöll rosor, nejlikor, tulpaner, kaktusar och många av de mer tänkbara blom- och växtarterna.
Den var så välvårdad att det var otroligt.
Dussintals kompetenta arbetare ska ha arbetat.
När jag gick i trädgården stötte jag på en annan trädgård.
Det här var en trädgård i en trädgård.
Denna trädgård var en plats där mer välskötta och speciella blommor odlades.
Det fanns ett litet lusthus mitt i denna trädgård.
När jag närmade mig lusthuset såg jag en skäggig gammal man vid fontänen som skötte sina blommor.
Strax framför lusthuset låg ett hus med flera rum.
Det här huset var mer som en stuga.
Jag tror att gubben sov där.
Jag gick fram till den gamle mannen och hälsade på honom.
Han tog min hälsning och fortsatte sitt arbete utan att säga något annat.
Länge sysslade han med sina blommor utan att säga ett ord.
-Du är en främling här, eller hur?
-Ja sir. Det skulle vara trevligt om jag bara var en främling, men också i min förvåning.
Jag blev förvånad över trädgården.
-Vad är det för fel på trädgården?
-Jag trodde aldrig att jag skulle stöta på en så vacker trädgård på en sådan plats.
-Knepet ligger inte i själva trädgården.
-Den som gjorde honom så här.
-Jag lägger mycket kraft på det.
Mitt liv har passerat på den här vägen.
- Fast det var det värt.
Han verkade vara en smart gammal man.
Det framgick av hans tal att han hade en klok personlighet.
Men jag har sett många visa män i mitt liv.
Det mesta av zucchinin var slut.
Jag skulle inte längre tro på varje ord som sades.
Jag kände inte gubben än.
Det tog fortfarande tid innan jag visste om han var klok eller inte.
Jag har kommit så här långt efter ett så äventyrligt liv.
Det fanns tillfällen då jag med nöd och näppe undgick döden.
Jag har alltid jobbat hårt för att komma någonstans.
Vad letade jag efter?
Jag visste inte ens vad jag var ute efter.
Mitt enda mål var att nå staden där jag föddes och växte upp.
Kunde jag komma?
Jag visste inte ens var jag var än.
Så var var den staden?
Jag gick utan att stanna.
Jag trodde att jag kom lite närmare för varje steg jag tog.
Var det så?
Kan jag vara längre bort?
Kanske skulle jag stanna här, kanske försvinna.
Gubben hade lagat mat.
Vi både åt och pratade i lusthuset.
-Vem säljer du dessa blommor till?
-Jag säljer inga blommor.
Jag tittar på dem.
-Sedan?
-Därefter tills det torkar upp av sig självt.
-Tjänar du inga pengar på det här jobbet?
-Jag tjänar ingenting.
-Varför jobbar du så hårt?
Jag tar itu med dessa för att hålla mig vid liv.
-Är det inte en dyr och mödosam insats?
-Det finns människor som drabbas av en sjukdom och gör slut på en förmögenhet.
Jag är åttio år och jag har inte träffat en läkare än.
Därför i min rikedom, i min hälsa.
Vad mer kan jag begära?
Jag menade hur försörjer man sig?
-Det finns en speciell avdelning på baksidan, där jag producerar min egen mat.
-Är det tillräckligt?
-Var kommer du ifrån?
-Jag har varit på väg i flera år.
-Har du en sådan trädgård?
-Jag har ingenting.
-Varför ställer du så många frågor?
Du säger att du har varit på väg i åratal, men du lever.
Visar inte det att du inte svälter?
Precis som du är nöjd med din försörjning, är jag nöjd med den.
-Jag har stött på många hemska händelser på vägen.
-Vem som helst kan träffas.
-Jag har aldrig sett eller hört talas om det förut.
- Var du en levande eller en siare?
-Vad?
-De där hemska händelserna?
-Jag förstår.
-Jag skulle vilja höra originalet från en levande person.
-Jag såg det med mina egna ögon.
-Du upplevde det inte, du såg det bara.
Jag såg att gubben ger korta och koncisa svar, då var det ingen idé att förlänga sådana samtal.
Av hans tal verkade det som om han var en intelligent person.
Var han verkligen sådan, eller var han bara lite dement av sin ålder?
Det var bäst att ge det tid.
När han visade mig sovplatsen såg jag att det fanns gott om mat i skafferiet.
Han turnerade och presenterade sig.
Efter så mycket vänlighet kunde jag nu hjälpa honom med trädgårdsarbetet.
-Jag odlar mina vackraste och mest värdefulla blommor i denna lilla trädgård.
Jag såg att jag gillade blommorna i trädgården utanför, jag tar genast bort dem och planterar dem här.
-Kan du hitta en plats?
- Det finns alltid plats här, låt mig bara upptäcka någon sådan.
-Det är ett rike utanför trädgården, så ogräs och taggar går inte förbi?
-De skadar mig inte.
-Tänk om de hänger från väggen?
Jag har en stege och sax.
Jag ska slita dem från deras huvuden.
-Så utsidan av trädgården har du inte med dig att göra, du skär bara av deras huvuden när de hänger från väggen?
-Jag gör det.
Sedan lämnade jag gubben och gick och la mig i min stuga.
När jag vaknade mitt på natten med en våldsam skakning av jorden var det som om himmelkupolen kollapsade på våra huvuden.
Jag var under plankorna.
Jag såg att det var någon annan med mig.
Jag rörde den rörde sig inte
Jag började genast leta efter gubben.
Jag tittade och det är inte där.
Jag kastade mig ur ett hål jag hittade för hand.
Det här hålet var ungefär som en tunnel.