och du kunde inte förmå dig själv
att stryka handen
över den immiga vindrutan
för du visste inte
att där bakom
bara fanns stenbelagda murar
spruckna murar där blod sipprade ut
ur varje springa
där sönderslagna händer bankade och
klamrade sig fast vid varje tegelsten
fast kanske du ändå visste

Men du har aldrig gillat smaken av torkat blod


och nu har du farit ut över havet
för att sätta dina krokar i varje fisk
för du har hört dem säga att
det är så man fångar vilsna själar
och mina naglar etsade sig fast
inunder min hud
för jag älskade blodet
smeka min nakna kropp
och de silvertunga regndropparna
nådde aldrig bottnen innanför ytan
på min själ
så jag bosatte mig på fast mark
för jag har alltid varit rädd
för vatten

och ingen lärde mig någonsin att simma