Jag saknar Dig,

det gör jag verkligen

hur det nu är möjligt att sakna

någon som gör en illa

medvetet, systematiskt

psykiskt genom ord och tystnad

blockeringar per telefon

sms, allt för att göra dig oåtkomlig

direkt efter ett angrepp

hemska lögner

påhittade beskyllningar

du ville skapa oro, förvirring

bestraffa mig

markera och visa

att jag aldrig skulle kunna

känna mig säker

inte kunna försvara mig

att du hade rätt

rätt att göra mig svag

svagare än dig själv

och du lyckades, fullständigt

än värre var att jag

tillät dig göra det

under lång tid

vet inte ens hur länge

jag förstod det inte det då

blev bara så van

van att känna mig värdelös

uti dina ögon

bespottad och beskylld

för onämnbara saker

sådant som bara

förekom och föddes

uti ditt sjuka sinne

svartsjukan som glödde

jag blev så van

att tro att allt var mitt fel

för du sa ju så

oavsett vad jag än sa 

eller gjorde

Så till slut tystnade jag

orkade inte längre protestera

men inte ens det var bra

du hittade alltid fel

och du visste alltid precis

var du skulle söka för att finna  

vad du skulle säga

för att skada och såra mig mest

ofta maldes samma saker

om och om igen

Men jag saknar oss

saknar oss så himla mycket

vi som älskade varandra

då vår kärlek var varm, tillitsfull

stark och passionerad

så trygg och "normal"

då, innan allt

blev destruktivt och förgörande

då, innan du och jag förändrades

då, innan jag gömde allt inuti

ingen visste, jag berättade aldrig

inte för någon, ingen alls

för att jag skämdes

skammen och rädslan

för att ingen skulle förstå

för hur skulle någon

kunna förstå

om jag inte ens gjorde det själv?

En dag brast allt

och förutan dig

kan jag äntligen andas

andas och leva

leva utan ständig skuld och oro

oro för Dina sjuka tankar

nu är din makt bruten

aldrig skall du få

skada mig

mer

Jag är fri